Bruno in action... |
...och som "tjuren Ferdinand" |
Eller tvärtom, om vi ska gå efter bildernas ordningsföljd! Bruno, eller Volante´s Alante, är precis som andra salukis - vanligen är han synnerligen stillsam, på gränsen till blid och han går gärna sina egna vägar. Ibland, för att inte säga ofta, är han helt döv. Det inträffar till exempel när han stöter på någon spännande doft, efter vilt eller efter någon tjej. Ibland kan det räcka med att puffa lite på honom för att få uppmärksamheten. Att ropa och skrika är inte alltid tillräckligt. Men så kan han vara tvärtom också! Det räcker med lite uppmuntran från matte för att han formligen ska explodera och blomma ut i full action. Finns det en lure i närheten, så blir explosionen bara större och intensiteten alldeles otrolig! I bilderna nedan kan vi nog säga att det mesta i Brunos personlighet har fångats: från att "sitta under korkeken och lukta på blommorna" till "honom skall vi ha - bravissimo"! Håll till godo! |
 Nu har alla andra fått vara ute och springa - men inte jag. Det måste väl ändå vara min tur snart? |  Japp! Här är jag. Var är du? Aha, där är du. Vad bra, så jag vet att du inte går vilse, Matte. |
 Hmm... Vad kan det här vara då? En kanin? Kanske ett rådjur? Bästa att kolla. Det märker inte matte, tror jag... |  En vacker Bruno i motljus, en dag i november vid stranden strax söder om Halmstad. Visst är han en grann kille? |
 Nja, det är nog tjejer som varit här. Fast det är nog några dagar sedan. Men bättre sent än aldrig. |  Nu börjar det spritta i benen och där framme finns en fin grusgrop att springa i, hoppas matte ger klartecken. |
 Åhh, det är härligt att få ge järnet! Det riktigt känns i hela kroppen hur skönt det är att få löpa ut allt som går. |