Rutan |
För en tid sedan såg jag en elitlydnadstävling i en mindre småländsk ort. Där hade man markerat rutan med gula, korta plaströr. Rören var ungefär 4 cm i diameter och stack upp ur det vårgula gräset ungefär 10 cm. Redan för föraren var det svårt att se markeringarna. För hundarna var det näst intill omöjligt. Följden blev förstås att bara en hund i det 12 ekipage starka startfältet fann rutan, och det efter mycken möda. En av förarna gjorde två försök att få in sin hund och bröt därefter tävlingen. Jag frågade honom varför han avbröt försöken med rutan så snabbt och varför han bröt tävlingen. Normalt brukar min hund göra 9 eller 10 på det här momentet. Jag vet att hon kan det och vill inte förstöra något som fungerar bara för att arrangören, enligt min mening, inte gjort rätt, förklarade han. Att jag sedan bröt hela tävlingen beror på att jag blev på dåligt humör av det här och det ska inte min hund behöva lida för. Det är ju inte hennes fel, vilket hon kanske skulle få för sig om vi fortsatt. Dessutom kommer det fler tävlingar, avslutade han. |   |
Det hela blev varken bättre eller roligare, då det kom fram att det sett precis likadant ut vid motsvarande tävling året innan. Men då hade ett ekipage som tävlat flera SM varit med och när den föraren påpekat bristen hade man satt vita plastmuggar på rören och rutan blev omedelbart synlig för såväl hundar som förare. Nöjd och glad förare Lite vårdslöst brukar det heta om det här momentet att man skickar hunden i en viss riktning och den ska springande bibehålla den riktningen till den får "kontraorder", exempelvis ett stå-kommando eller ett ligg-kommando. Detta oavsett om det finns någon ruta eller inte. Det är möjligt att det kan fungera. Men enligt min mening är det bättre att skapa en positiv bild av rutan hos hunden. Att göra rutan till en mysig plats, där det är roligt att vara för där får man godis och husse/matte är nöjd, glad och trevlig. Det förutsätter givetvis att rutan är tydligt utmärkt, med koner som hunden kan se från de cirka 20 meter som den ska skickas. I det fallet får man ta det onda med det goda och "räkna bort" de tävlngar där man markerat rutan med minimala markeringar. På de flesta tävlingar är det ändå rejäla koner som gäller. "Rutan" förekommer i lydnadsklasserna III och elit. Liksom med alla andra moment ska också det här delas upp i delmoment som tränas var för sig innan de sätts ihop i allt längre kedjor/sekvenser för att till slut blir det färdiga momentet. Ett förslag till uppdelning i delmoment kan se ut så här: Sända till ruta med platsläggande och inkallande i lydnadsklass III. Delmoment: o skicka in i rutan - få hunden att fatta att rutan finns och att den ska in i den o läggande - kan hundarna redan, men behöver ändå tränas för sig. o inkallning - kan hundarna redan, men behöver ändå tränas för sig. o fritt följ - kan hundarna redan, men behöver ändå tränas för sig. o halt och vändningar - kan hundarna redan, men behöver ändå tränas för sig. o koppla samman delmomenten o hela momentet Sända till ruta med platsläggande och inkallande i lydnadsklass i elitklass. Delmoment: o skicka in i rutan - få hunden att fatta att rutan finns och att den ska in i den, som i III o läggande - kan hundarna redan, men behöver ändå tränas för sig. o inkallning - kan hundarna redan, men behöver ändå tränas för sig. o fritt följ - kan hundarna redan, men behöver ändå tränas för sig. o halt och vändningar - kan hundarna redan, men behöver ändå tränas för sig. o skicka till kon o skicka från kon till ruta o öka avståndet i skicka från kon till ruta o para ihop delmomenten o hela momentet Läs regeltexterna på annan plats på lydnadssidan. Sända till rutan Det finns flera metoder att tillgripa för att få hunden gå till rutan. Här bara några exempel. 1. Springa med och ha mysigt 2. Springa till utvald kon för där finns godis 3. Låtsas att något intressant finns i rutan 4. Matskål/godis/ leksak i eller på andra sidan rutan Vilken metod man anser passa bäst får man komma underfund med tillsammans med sin hund. Springa med och ha mysigt Här placerar man sig tillsammans med hunden ett par meter utanför rutan och utan krav, till exempel med ett käckt "kom då", förflyttar man sig joggande tillsammans med hunden. Inne i rutan lägger man hunden med hjälp av godis, samtidigt som man uttalar ligg-kommandot. Detta byggs på med att man istället för "kom då" börjar använda det riktiga kommandot, till exempel "framåt" eller "rutan". Växla om med att stanna inne i rutan tillsammans med hunden och ha det trevligt en stund. Ligg där inne och kela och bjud på godis. Allt för att arbeta in bilden av rutan som en trevlig plats. Gå tillbaka och öka ut avståndet till rutan. Prova med att låta hunden själv springa in i rutan och kommendera ligg. Var snabbt framme med belöningen. Belöna rikligt. Fortsätt att jobba på detta vis. Kombinera, för att befästa bilden av rutan hos hunden, med att träna på korta avstånd och med liten ruta (till exempel 1 X 1 meter om hundens storlek tillåter detta). Den här metoden bygger på att hunden ska lära sig var mitten på rutan är och att den ska lägga sig där. Någon dirigering i rutan bryr vi oss därför inte om. Sköter vi inlärningen rätt, lägger sig hunden mitt i (eller nästan mitt i) rutan. Vi klarar alltså momentet med ett minimum av kommandon. Springa till utvald kon för där finns godis Den här metoden vinner alltfler anhängare. Den går helt enkelt ut på att man placerar godis under den bortre konen i rutan. Det gäller att vara noga med att visa hunden detta. Sedan förflyttar man sig några meter från rutan och skickar hunden mot godiskonen. När hunden befinner sig i mitten av rutan kommenderas stå. Stannar hunden som vi önskar går vi fram och bjuder på belöningen under konen. Gör inte hunden som vi vill, går vi fram till konen, lyfter på den och visar vad hunden går miste om. Sedan börjar vi om igen. Belöningen utfaller förstås inte förrän hunden gör rätt. Den här metoden förutsätter viss dirigering. Det kan vara bra om hunden är osäker i sin position. Har vi den stående kan vi dirigera den höger, vänster, bakåt och framåt, för att få den mitt i rutan innan vi kommenderar ligg. Viktigt att understryka i det sammanhanget är att vi har en hund som verkligen lägger sig på stället och inte gör en stor lov innan den lägger sig, eller tar ett par steg före läggandet. Risken är då förstås uppenbar att den hamnar utanför rutan. När hunden blivit säker i detta ökar vi på avståndet. Låtsas att något intressant finns i rutan Hunden placeras ett stycke utanför rutan medan vi själva går in i den och nyfiket börjar rota i gräset. Finns något intressant där? Något ätbart? Vi ägnar platsen mycket stort intresse för att bygga upp hundens nyfikenhet. När vi ser att den knappt kan bärga sig, återvänder vi till hunden och skickar in den i rutan, lämpligen med det kommandoord vi ska använda. Den springer då fram till det ställe vi ägnat sådan uppmärksamhet. Då berömmer vi hunden. Därifrån börjar vi sedan också antingen ställa den eller lägga den. Ibland kan vi dessutom placera något intressant, till exempel en godisbit, inne i rutan. Sedan bygger vi vidare på detta, ökar ut avståndet och lägger hunden. Matskål/godis/ leksak i eller på andra sidan rutan Den här metoden går helt enkelt ut på att man placerar en matskål/godisbit/leksak i eller på andra sidan rutan. Man placerar hunden ett stycke från rutan. Går själv in i den och visar tydligt vad man har med sig. Med överdrivna rörelser, allt för att hunden ska se, placerar man lockelsen i eller på andra sidan rutan. Sedan går man tillbaks till hunden och skickar den mot det som lockar. Har man placerat matskål/godisbit/leksak utanför rutan, kommenderas stå då hunden är mitt i rutan. Gör den som vi vill ger vi den tillåtelse att ta belöningen. Har vi placerat lockelsen i rutan kan det vara svårare att ställa/lägga hunden mitt i rutan, då den ju vill ha koll på matskål/godisbit/leksak. Härifrån väljer vi sedan om vi vill ställa hunden för att kunna dirigera den, eller om vi vill lägga den direkt. De här metoderna kan, om man så vill, kombineras med varandra i viss utsträckning. Skicka till konen I elitklassvarianten av "rutan" ska hunden först skickas till en kon (ca 10 meters avstånd) innan den dirigeras vinkelrätt mot rutan. Det här delmomentet har vi nytta av också i momentet dirigering med apportering i elitklass. Som retning kan användas godis, men även boll, leksak, kamptrasa eller något annat som engagerar hunden går förstås bra! Detta kombineras med ett kommandoord: exempelvis hundens namn/kon. Börja på korta avstånd, en meter från konen och få med hjälp av godiset hunden att förstå att vi vill ha en förflyttning till konen. Då detta fungerar ökar vi ut avståndet. Då kan man då och då placera godis på konen, för att få upp hastigheten. Efterhand tar vi bort godiset och ersätter detta med beröm (exempelvis BRAAA, som under dressyrarbetet fått samma innebörd som godis). Dirigeringen Utgångsläget för dirigeringsövningarna blir förstås konen. Konen bör också alltid finnas med. Vi menar att det skapar en minnesbild hos hunden. "Står man vid konen, så ska man ägna föraren uppmärksamhet"! I det här läget kan det vara lätt att förledas tro att hunden redan kan dirigeras till rutan, eftersom den ju gjort poäng i lydnadsklass III i detta moment. Men man ska ha klart för sig att nu kommer skickandet till rutan i ett helt nytt sammanhang. Här handlar det mer om dirigering, än att skicka ut hunden på en rak linje mot ett särskilt mål. Men visst har vi stor nytta av den bild av rutan vi tidigare skapat hos hunden. För att inte förvilla för hunden börjar vi med att sända den mot rutan då vi står vid konen tillsammans med hunden. Sedan ställer vi oss strax bakom hunden, som kommenderats att stå vid konen, och skickar den till rutan därifrån. Självklart varierar vi avstånden. Vi börjar med att skicka på korta avstånd. När hunden förstår att den vid konen ska springa i en viss riktning mot rutan (när riktningssignalerna fungerar), kan vi börja bygga ut avståndet från utgångsläget till konen. Målet är att nå fram till regelmässigt avstånd (10 m). Vi är hela tiden vaksamma på att det fungerar. Vid tvekan eller fel går vi ett eller flera steg tillbaka i utbildningen. Arbeta mycket med att skapa synintryck och "kom-ihåg-bilder" för hunden! Störningsträning När momentet börjar sitta som det ska flyttar vi från den ostörda, lugna plats vi hittills befunnit oss på och förlägger lämpligen träningen på brukshundklubben. Först i ett lugnt hörn. Senare dock allt närmare andra grupper som tränar. Vi tar hjälp av träningskamrater för att få den störning vi vill ha. Planerad störning alltså! Målet är att momentet ska fungera när störningarna kommer utan varning. Fungerar det också då, kommer kravfasen in och vi kan börja visa missnöje när det blir fel, alltså med ett misslynt nej, eller genom att nonchalera felaktigt beteende och omedelbart belöna då det blir rätt). En kort reflektion Vi kan, om vi nu som exempel håller oss till lydnadsklasserna, se att de lättare momenten i lydnadsklass 1 syftar till att ge en grund för svårare moment upp i klasserna. Konsten att sitta kvar finner vi i alla klasser, det finns exempelvis vid inkallning i klass III. Vi har det som ett särskilt moment i elit: sittande i grupp i två minuter. Lär vi oss alla momenten i elitklass kan vi stå där och kika bakåt, och finna “rötterna” till alla momenten i de lägre klasserna. Vad hunden ska utföra framgår delvis av bilderna. Hur man kan dela upp momenten framgår av uppräkningen här ovan. Man får inte glömma att träna inkallning, fritt följ, vändningar, halter (som ju ingår i "rutan") och andra “enkelheter” bara för att hundarna redan lärt sig det i lägre klasser. Här kommer dessa moment in i nya sammanhang. Här utnyttjas naturligtvis massor av hundarnas naturliga beteenden, om man ser till de minsta beståndsdelarna. Teknik som kan användas för att utlösa beteendena kan vara att använda godis och uppmuntran med rösten. Detsamma förstås vad gäller förstärkningen, som är positiv. |