Platsliggande finns i lydnadsklasserna från början. I lydnadsklass I läggs hundarna och förarna går cirka 20 meter bort och vänder sig mot hundarna. I lydnadsklass II ska förarna gömma sig. Samma sak är det i lydnadsklass III och elit, även om tiden (och i viss mån störningen) för momentet varierar.
Även här gäller förstås att träna delmoment. Dessa kan se ut så här:
o Lägga hunden o Låta hunden ligga kvar med föraren intill eller just framför o Sätta hunden o Gömma sig en kort stund medan hunden ligger o Gömma sig en längre stund, men visa sig då och då och berömma o Träna bara liggandet långa stunder, beröm ofta o Träna med störning (slalom mellan hundarna) o Träna med störning (andra rutinerade, säkra hundar)
Regeltexten finner du på annan plats på lydnadssidan.
Själva grunden för platsliggande och sittande i grupp, som kommer längre ner i detta avsnitt, är att hunden känner trygghet och förarstöd, även på avstånd och till och med när föraren tillfälligt inte syns till. Detta handlar om ledarskap och kontakt. Det ska rimligen varje tävlingsförare ha arbetat med och befäst redan från den tid då hunden var valp.
En viktig hörnsten i grunden är ett snabbt och bra läggande, på kommandot ligg eller plats. Detta tränas med fördel med hjälp av godisbitar. Man håller godiset framför den sittande hundens nos och för först snabbt upp handen ett kort stycke och sedan ner på marken. Hunden följer då med ned i liggande ställning, eftersom den vill ha godiset. Samtidigt passar vi på att arbeta in vårt kommando: ligg/plats eller vad man nu vill använda.
Godiset kan förstås bytas ut mot andra retningar som engagerar hunden, exempelvis leksak, boll eller kamptrasa.
Vi arbetar alltså på att få hunden att ligga tryggt allt längre perioder. Efterhand flyttar vi oss ett stycke från hunden, men drar oss inte för att gå tillbaka och berömma/ge godis. Vi är också observanta på hunden, så vi snabbt korrigerar när den gör fel, till exempel sätter sig upp utan att den fått lov till det.
Ett bra tips är att även här jobba med kontakt! Se till att hunden är observant på dig som förare under hela platsliggningen. Det är mycket lättare för en hund som hela tiden tittar på annat att göra fel. En sådan hund utsätts för en mängd retningar som kan utlösa beteenden vi inte vill ha. Det gäller speciellt unga orutinerade hundar. För nå dit kan du under träning snacka med hunden. Bolla en boll. Visa att du har godis. Använd fantasin. På tävling måste man förstås iaktta viss disciplin. Men för den skulle behöver man som förare (i lydnadsklass I) inte se ut som ett trist utropstecken. Har du otur med ljus och skuggor kan det innebära att du "försvinner" för hunden. Var aktiv, men ändå disciplinerad. Du kan exempelvis klia dig på näsan, skjuta upp glasögonen, rätta till kepsen, flytta tyngdpunkten från höger till vänster ben och så vidare. Använd fantasin också här.
Störningar
När hunden blivit helt säker på vad som förväntas av den och vi vet att den känner nödvändig trygghet plockar vi in störningar av olika slag. Exempel på störningar är att man låter någon bekant, som hunden känner, promenera i närheten av den. Vidare måste man börja lägga hunden tillsammans med andra hundar. Det är sällan detta fungerar särskilt bra på brukshundklubben bland nybörjare. Vill man ge den orutinerade hunden lyckade slut på den här övningen bör man båda upp några rutinerade och helt säkra hundar att ligga plats tillsammans med. Detta bygger upp hundens trygghet och säkerhet ytterligare. Andra störningar kan, när hunden blivit säkrare, vara att köra platsliggning på brukshundklubben när kursverksamhet pågår intill. Man kan låta erfarna träningskamrater gå slalom mellan hundarna (ingår i momentet i elitklass) och kanske till och med kliva över dem. Hela tiden är naturligtvis föraren observant och korrigerar felaktigheter, omedelbart följt av beröm för korrekt utfört beteende. Vi vill ju nå fram till att hunden känner sådant förarstöd och sådan trygghet i momentet att den ligger kvar till och med om en annan hund reser sig och går fram och nosar på vår hund. Det tar tid och det är svårt, men det är ingalunda omöjligt!
Utom synhåll
När hunden behärskar och är säker i platsliggande enligt lydnadsklass I går vi vidare. Nu kommer ett nytt element in i momentet: föraren ska försvinna utom synhåll för hunden. Även detta tränas i små steg. Vi börjar med att lägga hunden precis som vi lärt den och promenerar iväg mot exempelvis ett (tillräckligt tjockt) träd som vi går bakom några sekunder, för att komma fram på andra sidan och berömma den liggande hunden.
Vi gömmer oss bakom hinder (plank, större sten, buskage, träd etc) som är nära hunden, så det är lätt att prata med den och ingjuta mod i den. Vi kikar ofta fram och ger hunden beröm. På detta sätt övar vi tills hunden är helt säker i sitt liggande med föraren utom synhåll. När detta tränas är det mycket viktigt att vi, trots att vi är gömda, kan observera hunden och snabbt korrigera felaktigheter. Om det är svårt att själv kika på hunden kan det vara vettigt att ta hjälp av en träningskompis man till fullo litar på och be denne ge tecken då felaktigheter inträffar.
Även här, fast vi gömmer oss för hunden, vill vi att den ska försöka hålla kontakt med oss. Den ska kika på det ställe där vi försvann och hela tiden hålla kontroll på detta. Dit når vi genom att under inlärningen av platsliggande i lydnadsklass I inte se ut som "trista utropstecken"! och under den vidare uppbyggnadsträningen prata mycket med hunden. Här gäller förstås samma sak som ovan: Det är mycket lättare för en hund som hela tiden tittar på annat att göra fel.
Hunden ska alltså hålla koll på föraren! Inte på en massa andra saker. Den ska känna trygghet i momentet och ha förarstöd! När hunden på ostörd plats klarar platsliggande med gömd förare är det dags att plocka in störningar enligt ovan.
Platsliggande i lydnadsklass III ser ut på samma sätt, men tiden är längre. I elitklass tillkommer dessutom störning i form av att tävlingsledaren går slalom mellan hundarna, vilket naturligtvis bör tränas som ett delmoment.
Sittande i grupp
Sittande har vi ju tränat med hunden ända sedan den var valp. Vi har sittandet i flera moment: sitt kvar inför inkallning, sitt vid varje halt under linförighet och fritt följ, som exempel. Det är alltså inget nytt moment i sig vi behöver träna in hos hunden. Men då sittande här kommer i ett nytt och tämligen avancerat sammanhang måste vi naturligtvis ändå träna själva sättandet för sig, som ett delmoment.
Övriga delmoment kan se ut så här:
o Sätt hunden o Låta hunden sitta kvar med föraren intill eller just framför o Gömma sig en kort stund medan hunden sitter o Gömma sig en längre stund, men visa sig då och då och berömma o Träna bara sittandet långa stunder, beröm ofta o Träna med störning (slalom mellan hundarna) o Träna med störning (andra rutinerade, säkra hundar) Regeltexten för momentet kan du läsa på annan plats på lydnadssidan.
Grunden för detta moment är, liksom för ovanstående, trygghet och förarstöd. Vi arbetar med dessa viktiga delar på samma sätt som ovan, men med den skillnaden (förstås) att vi har hunden sittande.
Ett viktigt inslag i utförandet är förstås också ett snabbt sättande. Även här arbetar vi med retningar som engagerar hunden, exempelvis godis, som är lättast. Vi håller godisbiten framför hundens nos och för den uppåt bakåt samtidigt som vi eventuellt trycker lätt på hundens bak. Sättandet kan snabbas upp genom att rörelsen med handen/godisbiten utförs raskare. Snabba sättanden är alltid bra att ha, inte minst vid fritt följ och linförighet.
Även i detta moment vill vi naturligtvis att hunden ska vara observant på sin förare och inte på allt annat omkring den. Vi strävar också hela tiden efter att göra alla åtbörder under träning "höga", alltså om vi vill uppmuntra med en godis ger vi den ovanifrån, bollen visar vi i höjden och så vidare. Risken med att vara "låg" i detta sammanhang är att hunden lägger sig och det vill vi ju till varje pris undvika.
I övrigt använder vi oss av samma metoder som gäller platsliggning. Vi gömmer oss till exempel inte förrän vi med säkerhet vet att hunden är trygg i momentet. Kom dock ihåg att detta är ett svårt moment, där det gäller att vara mycket noggrann vid intränandet och att hela tiden ge akt på felaktigheter. Hunden får inte lägga sig då den kommenderats att sitta.
Målet med vårt arbete är förstås att ge hunden sådan trygghet och känna sådant stöd från oss, även om vi för tillfället inte syns till, att den förmår att sitta kvar även om en annan hund kommer fram till vår hund och inbjuder till lek.
| 
