Inkallning i flera varianter

Du är ute och går med din hund. Vederbörligen kopplad, för du vill signalera till människor som kanske är hundrädda att här är det ingen fara. Plötsligt kommer en annan, lös hund springande mot din. Någonstans i bakgrunden hörs ilskna skrik: Karo hit, kom hit, nej Karo...

Karo struntar fullständigt i ropen, springer istället fram till din hund och mopsar upp sig. Känner du igen situationen? I bästa fall blir det inte mer än morranden. Men det kan också sluta i slagsmål. Paradoxalt nog får du betala om din hund skadar Karo.

Inte helt sällan kommer en flåsande matte/husse joggande fram till dig och säger skamset:

- Karo är så snäll, han vill bara hälsa.

I bästa fall kan du säga att din hund också är snäll. Men det kan ju lika gärna vara så att det inte är en snäll hund Karo möter och är oturen framme kan det gå illa. Dessutom kan ju Karo orsaka trafikolyckor och skrämma vettet ur hundrädda människor.

Vad som saknas hos Karo är ledarskap och inkallning.

Enligt lagen får inte hundar som Karo föras utan koppel.

Hur ofta får man inte höra hundägare klaga på att deras hundar aldrig kommer på inkallning. Det gäller särskilt om hundarna är sysselsatta med något annat? Antagligen har vi hört det oräkneliga gånger. När man sedan tittar på hur de här hundägarna beter sig under lektionerna är det inte så konstigt att hundarna inte kommer. De står upp, stela och raka. De är allvarliga och lite spända. Inte särskilt roliga för vovvarna. Då och då kommer det dock hundägare som "vågar" larva sig och fjanta sig med sin hund. Människor som under lektionstiden oupphörligen arbetar med kontakten till sin hund. Det är flockledare som hela tiden ÄLSKAR sin hund och som vågar visa det, både för hunden och för kurskamraterna. Det är ganska självklart att en sådan hund inte vill något hellre än att komma till sin flockledare när denne kallar!

Ingen komplicerat

Inkallning är, den vanliga raka, egentligen inte särskilt komplicerad att lära in. Det är naturligt för valpen att komma till sin mamma/flockledare. Det är den driften vi utnyttjar då vi lär valpen inkallning. Har man kommit så långt att man vill satsa på en tävlingskarriär inom lydnaden, så har man också en god grund vad gäller inkallningen att stå på i det fortsatta arbetet.

För det är ju inte så att vi vill ha en hund som kommer hur som helst. Om vi vill att det ska bli "tior" i betyg av våra inkallningar ska det vara snyggt, snabbt och exakt. Dessutom blir inkallningen mer och mer komplicerad vartefter vi kommer upp i klasserna. Inkallning finns också som delmoment i "rutan" i lydnadsklass III och elit.

Från valpstadiet har vi tränat inkallning genom att springa från hunden samtidigt som vi ropar HIT. Det kan också ha varit nödvändigt att be någon medhjälpare hålla hunden i halsbandet för att ytterligare öka på motivationen (en så kallad jaktinkallning). Vi har också utnyttjat tillfälligheternas spel då vi exempelvis promenerat i skogen. Det har vi gjort genom att gömma oss när hunden koncentrerar sig på något annat. Från gömstället ropar vi HIT. Det får till följd att hunden rusar på kommandot, mot föraren.

Det där är knep som vi kan ta till även när vi tränar den vuxna hunden för att få upp hastigheten och för att göra det hela roligare.

Eftersom inkallning förekommer i samtliga klasser och med olika utföranden, finns naturligtvis en mängd delmoment att träna. Det är bara i lydnadsklass I som inkallningen är rak. De delmoment vi tränar där är:

o Kvarsittande

o Inkallningen/fart

o Ingången

o Sättandet vid sidan

I lydnadsklass II tillkommer:

o Ställandet

o Inkallning från ställandet

Och i lydnadsklass III och elit:

o Inkallning från ligg

o Ställandet

o Läggandet

o Inkallning från halterna

Tävlar vi lydnadsklass III och elit ska vi alltså träna samtliga av de uppäknade delmomenten! 

Regeltexten för de här momenten finner du på annan plats på lydnadssidan.

Vi går nu in på de olika delmomenten och några tips om hur de kan tränas. 

Kvarsittande

Kvarsittandet går helt enkelt ut på att hunden ska kunna lämnas medan föraren förflyttar sig framåt, i lydnadsklass I ca 15 meter varpå denne vänder sig om mot hunden för inkallning och i lydnadsklass II 25 - 35 meter.

Hunden ska naturligtvis hela tiden vara uppmärksam på sin förare, för att snabbt reagera på inkallningskommandot och övriga kommandon som kommer längre upp i klasserna. Kvarsittande har vi tränat sedan hunden var valp. Men här måste vi bygga upp samma slags trygghet hos hunden som vi gör när det handlar om platsliggning. Vi går därför tillväga på ungefär samma sätt. Genom att gå ut bara några meter, eller kanske bara någon meter, och vänder oss om där, samtidigt som vi pratar lugnande med hunden och berömmer det riktiga utförandet ger vi den trygghet och förarstöd. På så sätt arbetar vi också upp det "aktiva sittandet", alltså det som förutsätter att hunden hela tiden håller kontroll på föraren.

Inkallningen/fart

När det gäller själva inkallningen har vi alltså mycket att vinna på att utnyttja tillfälligheternas spel. Öva inkallningar under promenad, beröm hunden när den kommer och låt den sedan fortsätta promenaden eller leken. Sådana inkallningar utan krav bör sitta ordentligt innan vi börjar kalla in hunden från sittande.

Ingången

Vad vi eftertsträvar här är att hunden antingen kommer in till föraren på det "gamla sättet", alltså kommer in på höger sida, rundar föraren och snabbt intar sittande ställning vid förarens vänstra sida, eller den någon färskare varianten, där hunden kommer in på vänster sida, vänder där och intar sittande ställning.

Det är inte alldeles självklart att den senare metoden är den bästa. Den har förvisso fördelen att föraren hela tiden kan observera hunden och korrigera eventuella fel. Den "gamla metoden" har den nackdelen att föraren under några ögonblick förlorar ögonkontakten med hunden, då den är bakom hans eller hennes rygg.

Men särskilt stora hundar har lättare att utföra varianten med ingång på höger sida och vända upp bakom förarens rygg. Vilken metod som passar bäst måste envar utröna tillsammans med sin hund och efter rådgivning av tränare/instruktör.

Vid båda metoderna använder vi oss förstås av en retning som engagerar hunden. Godis fugerar nästan alltid. Men går det bättre med något annat, till exempel kamptrasa eller boll, så väljer vi förstås det.

Den gamla ingången tränar vi genom att sätta hunden framför oss och med hjälp av godiset locka den med bakom ryggen och fram till sittanden på vänster sida. Eventuellt får vi vara fingerfärdiga och raskt lämpa över godiset i den andra handen.

På samma sätt tränar vi ingången på vänstersidan. Vi använder oss av högerhanden. Godiset presenteras vid hundens nos och hunden följer då med. Handen dras bakåt, ungefär i höjd med eller strax bakom det egna benet sänger vi handen utåt vänster, fortfarande med hunden hängande efter. Ett stycke bakom oss själv drar vi raskt in handen mot kroppen och framåt. Hunden utför då den sväng vi vill att den ska ta. Det hela avslutas med att hunden sätts och ges massor av beröm.

Sättandet vid sidan

Även om själva sättandet tränades i anslutning till ovanstående, måste det också tränas för sig. Vid den första träningen använder vi godis som hjälpmedel och går tillväga som beskrivs under avsnittet om "liggande/sittande i grupp".

Tänk på att, så långt det är möjligt, hålla ögonkontakt med hunden. Det finns inget trevligare än en hund som då den satt sig efter en inkallning omedelbart söker ögonkontakt med föraren.

I lydnadsklass II tillkommer:

Ställandet

När detta tillkommer i inkallningen brukar nästan alltid farten sjunka hos hundarna. De springer och väntar på kommandot att stanna/stå. Därför, när ställandet väl blivit befäst, ska det bara tränas då och då. I övrigt gäller att träna raka inkallningar med fart. Samma sak gäller förstås läggandet som tillkommer i lydnadsklass III och elit.

Det finns många metoder att träna in ställandet. Här ska bara redogöras för ett fåtal. Den uppfinningsrike kan sedan välja den eller de metoder som passar och eventuellt kombinera dem.

Ett absolut krav för att detta ska fungera är dock att momentet ställande (stående) under marsch fungerar. Då har man en hel del gratis, inte minst ett kommando. Det är också viktigt att alltid börja med korta avstånd.

Slänga leksak: Den här metoden går helt enkelt ut på att när hunden kallats in slängs en populär leksak ut vid sidan av hunden. Det är viktigt att hunden vet om att föraren har leksaken, så den är fokuserad på den. När leksaken kommer farande i luften ger vi vårt kommando: STÅ eller STANNA. Åsynen av grejen som kommer flygande får hunden att stanna. När den står blir belöningen att den får ta leksaken och eventuellt leka en stund med den tillsammans med föraren.

Godisvarianten: Den här metoden går ut på att man bakom hunden, som lämnas i sittande läge, har placerat en godisbit som den är medveten om. Föraren går ut exempelvis tio meter, kallar in och ställer hunden med hjälp av kommando och eventuellt hand/arm-signaler. När hunden står får den återvända och ta godbiten. Godiset kan förstås bytas ut mot en leksak eller en kamptrasa.

Springa med: Den här metoden brukar fungera mycket bra på många hundar. Det gäller även läggandet som kommer längre ned. Det går helt enkelt ut på att föraren springer med hunden, utan fotkommando, och under språngmarschen kommenderas STANNA/STÅ, eventuellt till en början kombinerat med handtecken. Resultatet brukar bli ett lustfyllt och snabbt ställande. Metoden är bra för att lära in snabbheten. Men den bör förstås kombineras med andra metoder, då vi ju vill att det hela ska fungera med föraren på avstånd.

Kropps- och handtecken. På korta avstånd går det också alldeles utmärkt att snabbt få stopp på många hundar enbart genom att ge kommandor STÅ/STANNA och göra sig själv "stor", till exempel genom att breda ut armarna och ta ett steg framåt. Belöna och beröm direkt, eftersom detta är en liten negativ förstärkning. För hundar är det en hotsignal när man stirrar på dem, gör sig stor och strävar framåt.

Ställandet tränas förstås som ett delmoment, där man avbryter vid ställandet. Tänk på att alltid belöna själva ställandet. Här är det bra att ha givit exempelvis ordet BRA innebörden av godis. Vi delar sålunda helt enkelt ut godbiten (eller en lekstund) i förskott genom att ropa BRA till den stående hunden.

En variant som inledningsvis kan vara bra att ta till och som fungerar bra på ganska många hundar är att kalla in hunden från ett kort avstånd, till exempel 10 meter och ställa den alldeles framför sig själv. Efter att ha sagt till hunden att stå kvar backar man själv ca tio meter och kalla in igen med en riktig avslutning. Det är viktigt att man under träningen varierar avstånden, så att hunden inte lär sig att efter ett visst antal steg kommer ett ståkommando. Efterhand ska naturligtvis också avståndet mellan föraren och ställandet ökas på. Det här kan dock vara ett bra sätt att få hunden förstå att den ska stanna och ha ett visst avstånd till föraren innan ny inkallning kommer. Vi försöker helt enkelt bygga upp en bild hos hunden, en bild som säger att föraren befinner sig "därborta" trots att stå kommenderats.

Varianten kan även plockas in i läggandet som beskrivs längre ner. Man bör dock inte uteslutande träna så här, utan använda det som ett komplement.

Inkallning från ställandet

Detta delmomoment tränas förstås genom att man kallar in den stående hunden. Vi vill ha en snabb start, en snabb förflyttning och en snabb, korrekt ingång. De metoder vi använder är desamma som under den första inkallningsträningen. Skillnaden är ju egentligen bara att vi har hunden stående istället för sittande.

I lydnadsklass III och elit får vi alltså ytterligare ett delmoment att ta hänsyn till och träna.

Inkallning från ligg

Tränas som inkallning från ställandet, men med den skillnaden att vi kallar in hunden från liggande. Vi vill att hunden snabbt kommer på benen, förflyttar sig snabbt och kommer in på rätt sätt. Glöm därför inte att då och då också träna enbart ingångarna!

Ställandet

Fortsätter vi att träna på samma sätt som beskrivits ovan.

Läggandet

Precis som fallet är vid ställandet är själva grunden för det här delmomentet ett fungerande läggande under gång. Vi bör alltså träna enbart detta ofta. En mycket bra metod här är att springa med som beskrivits ovan under ställandet.

Men även de andra varianterna som beskrivits där kan modifieras ock tillämpas här. Med godis, till exempel, gör vi samma rörelse med handen som då vi lärde in det första läggandet. Till att börja med ska det förstås ske på korta avstånd.

Efterhand ökas avståndet på. Varje gång hunden lagt sig ska den belönas, först med det belöningsord vi valt, till exempel BRA, därefter går föraren fram och ger antingen godis eller leker en stund. Tag för vana att alltid belöna, även om det inte gått så snabbt som vi önskat. De flesta hundar kommer av sig själva att snabba upp hastigheten, eftersom de vill ha belöningen så snart som möjligt. Fungerar det inte så, så måste vi gå tillbaka och träna enbart läggandet för att få upp hastigheten.

När övningen avbrutits efter läggande går vi tillbaks mot utgångspunkten för fortsatta övningar. Låt inte hunden fortsätta framåt. Det ska den senare göra endast på inkallningskommando. Detta gäller förstås också då vi tränar ställandet.

Inkallning från halterna

Tillbaka