Hopp över hinder |
Väldigt många lydnadshundar hoppar inte på förarens kommando HOPP, utan på den nästan omärkliga kroppssignal föraren ger och som domaren nästan aldrig kan uppfatta. Men hunden, med sin enorma signalkänslighet gör det förstås. Man kan med sin egen hund testa om den går på HOPP-kommandot eller väntar på signalen. Kommendera hunden att sitta framför hopphindret och vänd dig sedan om, så du får ryggen mot hindret och säg HOPP. Om hunden hoppar då, så går den helt säkert på rätt signal, alltså ditt kommando. Hoppar den inte, måste du jobba på att förtydliga ditt kommando. För om hunden vant sig att gå på en kroppssignal, eller en situationsbunden signal, så kan du få problem. Risken att du måste ta till dubbelkommandon är stor, för på träning är du avslappnad och dina signaler kommer av sig självt. På tävling spänner sig de flesta och det är inte alls säkert att den "omärkliga" kroppssignalen kommer på rätt sätt och då förstår inte hunden. Försök att bli en mästare i att utnyttja tillfälligheternas spel! Tänk på att så snart hunden hoppar spontant, exempelvis över ett kullfallet träd på skogspromenaden, så säger du ditt kommandoord. Detta gäller förstås också de flesta andra moment du tränar. |  |
Belöna omedelbart Vi kan konstatera att hundar kan hoppa av födseln. Att hoppa ingår alltså som ett naturligt beteende bland alla andra hunden har med sig. Men vi vill förstås att den ska utföra hoppet på ett visst sätt. Det ska kombineras med fritt följ, halter, sittande, apportering och snabbhet, i de olika lydnadsklasserna. I lydnadsklass I kommenderas hunden att hoppa och föraren går med och ekipaget förflyttar sig under fritt följ tills tävlingsledaren kommenderar halt, varvid hunden sätter snyggt sätter sig vid förarens sida. I lydnadsklass II kommenderas hunden hoppa över hindret, sätta sig och vänta på nytt hoppkommando. I lydnadsklass III kastas en träapport över hindret och hunden kommenderas "hopp-apport". I elitklass byts träapporten ut mot en av lättmetall. Hoppkommando Alla dessa moment bygger förstås på ett väl inarbetat hoppkommando från lydnadsklass I. Detta arbetas förstås in med en lämplig retning, som får hunden att utföra det beteende vi önskar: alltså hoppet. En bra retning i detta sammanhang är godis. Vi sätter hunden framför hindret, visar godisbiten och säger hopp, samtidiget som vi för godiset över hindret. Högst sannolikt hoppar hunden för att få belöningen. En leksak kan förstås också ge samma resultat. Detta kan kombineras med ett lätt ryck i kopplet, för att få hunden uppåt och över. Men var försiktig med en sådan negativ förstärkning och tänk på att belöna hoppet omedelbart! Man kan också helt sonika promenera tillsammans med hunden mot hindret och just framför detta ökas takten samtidigt som hopp kommenderas. De flesta hundar utför då hoppet. Viktigt att belöna omedelbart, så hunden förstås att det var just hoppet som belöningen avsåg. Ovanstående alltså för att befästa hoppkommandot. Vi vill alltså med detta få hunden att associera kommandot hopp med det önskade beteendet. Det kan ta tid, precis som med allt annat. Men det är viktigt att ge en gedigen grundutbildning, så låt det ta den tid det tar. Ordet hopp ska alltså betyda att hunden hoppar över ett hinder, så som de ser ut på brukshundklubben. Hopp ska utlösa detta beteende även om vi står fem meter snett vid sidan av hindret och oavsett om vi går med eller inte. Delmoment Men hoppmomentet innehåller förstås en mängd delmoment, särskilt om vi ser till hoppet i samtliga fyra lydnadsklasser. Här följer en lista på hur dessa delmoment kan se ut för alla klasser: o Hopp - befäst kommandot o Sitt snyggt vid föraren o Fritt följ - snyggt o Fritt följ i anslutning till hindret o Sitt kvar och hoppa o Ingångarna o Hoppa och sitt o Apportering - se detta avsnitt o Lägg ut apporten och kommendera hopp-apport o Kasta apporten och ge kommando o Ingångarna med apporten o Uppmärksamhet på föraren Regeltexterna för de olika lydnadsklasserna kan du läsa på annan plats på lydnadssidan! Lydnadsklass I När vi tränar hoppet i lydnadsklass I är vi intresserade av att ha en hund som koncentrerat och snyggt sitter vid sidan om föraren och väntar på kommandot. Utan stress och brådska utför den hoppet, samtidigt som föraren förflyttar sig vid sidan av hindret och "fångar upp" hunden i fritt följ efter hindret. Momentet slutar alltså när tävlingsledaren kommenderar halt. Då vill vi att hunden snyggt sätter sig vid sidan av föraren. Detta förutsätter alltså att hunden vet vad hopp och fot är för något. Föraren bör vid utgångsläget tänka på att inte ta ett steg ut åt höger för att underlätta transporten förbi hindret. Detta kan domaren dra poäng för. Det är bättre att redan då ekipaget går fram till hindret placera sig en bit åt höger. Det spelar ju ingen roll att hunden inte befinner sig mitt för hindret då den hoppar. Vanliga problem i lydnadsklass I när det gäller hopp och kontakten inte är bra mellan hund och förare, är att kontakten förloras på andra sidan hindret, vilket gör att det fria följet inte blir bra. Vissa stora hundar har dessutom så bråttom att föraren inte hinner med. Jobba mycket med kontakten! Man kan till exempel kommendera hunden att sitta, medan man själv tar ett par steg framåt, förbi hindret innan hoppkommando ges och det fria följet påbörjas. Det kan vara en metod att få hunden förstå att föraren ska med, precis som under vanligt fritt följ, efter hoppet. Givetvis använder man sig under träning av kommandot fot. Träna varje del för sig enligt listan ovan. Lydnadsklass II I lydnadsklass II försvåras hoppet genom att föraren står kvar i utgångsläget. Hunden kommenderas att hoppa, därefter ska den sättas på andra sidan hindret och efter order från tävlingsledaren kommenderas att hoppa tillbaka och inta utgångsläge. Det är lämpligt att börja övningarna genom att sätta hunden, be den sitta kvar och själv gå till andra sidan hindret och kommendera hopp. Det kan vara förvillande för hunden, men med hjälp av godisretningen får vi den att hoppa. En orsak till att vi väljer att börja så här, är att vi vill ha in ett bra avstånd. Vi vill skapa en bild hos hunden: hindret ska vara på ett visst avstånd för att det ska vara lätt att hoppa tillbaks till föraren. Vi nöter alltså in detta avstånd. En variant att nöta in avståndet då hunden sätter sig på andra sidan hindret är att lägga ut en leksak där vi vill ha sättandet. Just när hunden är framme vid leksaken kommenderar vi bestämt SITT. Det fungerar mycket bra på många hundar, särskilt de som lärt sig att snabbt sätta sig vid ett SITT-kommando. Därefter börjar vi, med hunden vid vår sida, kommendera hopp och sitt, varpå vi avbryter och belönar. Om inte hunden sätter sig på det avstånd vi vill går vi tillbaka till ovanstående övning. Hoppkommandot bör fungera även i detta sammanhang förutsatt att vi befäst det på rätt sätt i lydnadsklass I. Men det kan ändå vara lite förvillande för hunden, då den ju vant sig vid att föraren omedelbart då hoppet påbörjas sätter sig i rörelse för att följa med. Detta löser vi med godisknepet. Vi kommenderar hopp samtidigt som vi för godisbiten över hindret. Innan vi belönar kan vi dessutom kommendera sitt och föra handen uppåt. När hunden satt sig belönas den. Tänk dock på att du kanske inte får det avstånd du vill ha i denna övning. Kombinera med att göra som ovan beskrivits, alltså sätt hunden på rätt avstånd och gå själv till andra sidan innan du kommenderar hopp. Arbeta med att få snygga ingångar och sättanden efter hoppen! Lösenordet är "kontakt". Lydnadsklass III I lydnadsklass III tas ännu ett steg på "svårighetsstegen" vad gäller hoppet. Här kombineras detta med apportering. Eftersom hunden har med sig apporteringsmomentet från lydnadsklass II behöver vi inte orda särskilt om inlärning av själva apporteringen i detta sammanhang. Tänk dock på att det kommer i ett nytt sammanhang här, så glöm för all del inte bort att träna det! Utgångsläget här är detsamma som i de tidigare klasserna, alltså att ekipaget placerar sig på lämpligt avstånd från hindret. Här försvinner dock, med undantag av själva hoppet, likheterna. I momentet kastas alltså apporten ut över hindret medan hunden sitter kvar vid föraren. På kommando, hopp-apport, skickas hunden över hindret för att apportera föremålet. Utan övriga kommandon ska den gripa apporten och hoppa tillbaka med den över hindret, samt inta utgångsläge. På tillsägelse av tävlingsledaren kommenderas loss och föraren tar apporten. Ett bra sätt att få bort eventuell rädsla och osäkerhet när man börjar med detta moment är att starta med lek och ingen belastning av kommandon. Förutsättningen är förstås att hunden inte upplever obehag av apportbocken. Ställ dig tillsammans med hunden, utan krav, framför hindret och jobba upp ett intresse för apportbocken. Släng den sedan över hindret och uppmuntra hunden att ta den. Locka den tillbaka till dig och ta apporten med ett "loss". Upprepa sedan det hela några gånger vid olika trillfällen. Syftet är förstås att avdramatisera det här med att hoppa med apportbocken. Nästa steg är att sätta hunden vid din sida och slänga iväg apportbocken. Om hunden ger sig iväg själv de första gångerna, så låt den göra det. Du kan variera med att låta hunden sitta kvar vid hindret medan du själv promenerar ut med apportbocken, går tillbaka och med ett uppmuntrande "ta den då" skickar hunden mot apporten. Tänk på att tydligt visa hunden att du lägger ut en apportbock. Med dessa övningar arbetar du sakta men säkert in momentet. När hunden utan problem tar apporten och hoppar med den, kan du bygga på ytterligare mot det färdiga momentet. Nu kan du ha hunden sittande vid din sida och kommendera hopp-apport mot en tidigare utlagd apportbock. Fungerar detta kan du börja kika på hur hela momentet fungerar. Alltså skicka hunden med hopp-apport mot apportbocken som du just slängt ut. Var observant på ingångarna, sättandena och eventuellt tugg. Korrigera och belöna! Lydnadsklass elit I elitklass ser momentet ut på samma sätt som i lydnadsklass III men med den skillnaden att träapporten byts ut mot en av lättmetall. Hela grundträningen för momentet har vi ju klarat av i lydnadsklass III. Men ett nog så viktigt nytt inslag kommer med i bilden, metallapporten. Visserligen har hundrna fått känna på den i lydnadsklass III, i rak apportering. Redan där kan det för veka hundar vara mycket jobbigt. Vi måste på många olika och mycket positiva sätt arbeta för att hunden inte ska känna obehag av metallapporten. Att sedan hopppa med den kan förstärka eventuella obehagskänslor hos hunden. Träna ofta med metallapporten och ge mycket beröm vid själva intentionshandlingen (precis då hunden ska gripa apporten). Jobba med detta varenda dag. Variera genom att kasta apporten olika långt och med att lägga ut den själv. Träna både utomhus och inomhus. Slösa med beröm! Har du mycket jakt i hunden, men dåligt gripande, kan du fästa ett snöre i apporten och låta en träningskamrat rycka i detta när hunden närmar sig. Har vi däremot en hund som utan att tveka tar metallapporten är övergången från lydnadsklass III-hoppet till motsvarigheten i elitklass i allmänhet inga problem. Störning och krav Vi har givetvis tränat in momentet på en lugn och stillsam plats utan onödiga störningar. Då vi tycker att momenten fungerar börjar vi med störningsträning, exempelvis på brukshundklubben. Även där håller vi oss till ett lugnt hörn till att börja med. Efterhand ber vi om hjälp med störningar av träningskamrater (sådana har alla, eller kan skaffa sig genom att vara medlem i brukshundklubben). När det hela fungerar bra är vi redo att känna på oplanerade störningar. Då tränar vi intill andra träningsgrupper/kurser. Här börjar vi också ställa krav på hunden: den ska utföra det vi begär av den trots att kanske andra hundar och människor finns i närheten. |