Fjärrdirigering |
Sitt och ligg, på fem meters avstånd kan nog min hund klara. Men när det blir sitt, ligg och stå, på femton meter lär det inte fungera. Tyvärr finns det alltför gott om förare med fel inställning. Sådana som på förhand bestämt sig att något inte kommer att fungera. Med en sådan inställning, så kommer det heller inte att fungera. Att sitta, att stå och att ligga är ju naturliga beteenden för hunden. Den kan det redan från födseln. Eftersom vi tränat tävlingslydnad, kan den dessutom göra det på kommando. Det finns inget som säger att en normal och frisk hund inte ska kunna fjärrdirigeras stå-sitt-ligg från femton meter. Det hela bygger i stor utsträckning på kontakt och trygghet. Men det här med tryggheten gäller inte bara hunden, utan i mycket hög grad också föraren. En trygg förare vet att hunden kommer att klara momentet förr eller senare. Med precision Fjärrdirigering hör till de svåraste momenten. Här gäller det verkligen att lära in förflyttningarna med precision. Det är först i lydnadsklass II momentet kommer och då ska hunden byta ställning från liggande till sittande fyra gånger. Ännu svårare blir det i lydnadsklass III och elit, då även ståendet kommer med in i bilden och antalet förflyttningar ska vara sex. För att få höga betyg i de här momenten krävs exakthet och precision. Hunden får inte flytta sig framåt eller bakåt. Förflyttningarna ska alltså ske på stället. |    |
Även i de här momenten blir det förstås fråga om att träna delmoment. Dessa kan vara som följer: o Kontakt o Sättande o Läggande o Ligga kvar o Sitt upp I lydnadsklass III och elit: o Kontakt o Sättande o Läggande o Ställande o Ligga kvar o Sitt upp o De olika förflyttningarna från samtliga utgångslägen o Bli kvar i alla ställningar Momenten tränas först in var för sig. Därefter två och två. Först när hunden är bergsäker i samtliga förflyttningar kan man börja koppla samman dem för att slutligen nå fram till det färdiga momentet. Men också när det är klart kan man behöva gå tillbaks och träna förflyttningarna var för sig. Mer om det längre ner. Regeltexten finner du på annan plats. Vi finner byggstenarna till fjärrdirigeringen redan i lydnadsklass I, där vi ju har sittande, läggande och ställande. Där har vi alla de tre ställningarna vi ska använda oss av. Hunden kan alltså det vi begär av den. Problemet och svårigheten är att få den att uföra förflyttningarna på stället och under kommendering av en förare som står fem meter bort (15 meter i lydnadsklass III och elit). Stöd och hjälp Delarna tränas som beskrivits under respektive moment på annan plats. Sittande och läggande är vid det här laget vant för hunden. Det nya är att de ska kopplas samman och utföras efter varandra på stället. Men delmomenten tränas precis som när vi tränar sättande eller läggande. Man börjar med att träna hunden från liggande, till sittande och åter ner i liggande. Detta måste sitta ordentligt innan man går vidare till ställandet. Det är förstås också viktigt att det blir bra med dessa två förflyttningar med tanke på lydnadsklass II. Ställandet ser annorlunda ut jämfört till exempel med ställande under gång, då det ju ska ske från antingen sittande eller liggande. Principen att träna detta är dock densamma som för ställande under gång. Även med det momentet började vi ju träna från sittande. Vi fortsätter alltså på samma sätt med att stödja och hjälpa fram hunden bland annat med hjälp av händerna och lämplig retning. Glöm inte bort att träna ställandet också från liggande. Viktigt att tänka på i sammanhanget är att hunden inte flyttar fötterna i förflyttningen! Hjälp och stöd med handen! Uppmuntra! Även fast ställandet kommit med i bilden övar vi förflyttningarna två och två. Alltså sittande till liggande, sittande till stående, liggande till stående, stående till liggande och så vidare. Förflyttningarna måste fungera perfekt innan vi kopplar samman alla tre. För oss kan det kännas som ett litet steg att ta, men för hunden blir det gigantiskt. Ha inte för bråttom! Förflyttning framåt Det problem nästan alla råkar ut för i dessa moment är att hunden vill flytta sig fram emot föraren. I elitklass innebär en förflyttning med halva kroppslängden att betyget sjunker från 10 till 7,5. Det är alltså mycket att vinna på att få momentet utfört med precision och på stället. En hund som visar benägenhet att flytta framåt är med största sannolikhet otrygg (på samma sätt som vid platsliggning). Det i sin tur innebär att momentet inte är färdigt, alltså att vi inte tillräckligt tydligt talat om vad vi begär av hunden. Det är därför lika viktigt här som med allt annat att vi är välplanerade och ger hunden en gedigen grundutbildning. Medicinen är sålunda att helt enkelt gå tillbaka och börja från början. De olika förflyttningarna tränas alltså var för sig med föraren strax intill hunden. Därefter byggs avståndet på medan vi hela tiden talar om för hunden att den är duktig när den gör rätt. Det finns en del knep att tillgripa då hunden visar benägenhet att flytta framåt. Det kan nämligen också bero på att hunden måste lära sig att använda ben och fötter på ett visst sätt för att förflyttningen ska ske på stället. På min egen hund har det räckt med att lägga kopplet framför framtassarna. Då hon är en vek hund har den "gränsen" fungerat perfekt. Med kopplet som "hinder" kom hon snabbt på hur ben och fötter skulle röras för att hon inte skulle behöva vidröra kopplet. Andra hundar kan behöva kraftigare "gränser", till exempel en planka från hopphindret, kanske hela hopphindret, ett nätstängsel eller något annat. Man kan också träna fjärrdirigering med vissa hundar på ett bord, där det inte går att flytta fram, för då faller man ner. Eller längst upp i en trappa. Det viktiga är att noga undersöka vad hunden klarar av. Om hunden upplever "hindret" som en alltför stor negativ förstärkning kan det ställa till mer skada än nytta. Avbryt omedelbart om hunden tycker det är obehagligt och prova därefter med något mildare. Störningar Också i fjärrdirigeringen måste vi förstås träna in momenten på en lugn och ostörd plats. Senare, när hunden blivit säker i förflyttningarna är det dags att träna med störning. På tävling står tävlingsledaren fem meter bakom hunden och med skylt (ibland med handtecken) kommenderar föraren i vilken ordning förflyttningarna ska ske. En självklar störning, som vi för övrigt kan börja med redan på inträningsplatsen, är att be någon träningskamrat ställa sig bakom hunden. Först helt stilla. Senare kan vederbörande röra sig lite, till exempel genom att med handtecken kommendera föraren. Men för att momenten ska fungera på tävling krävs att hunden är uppmärksam på föraren hela tiden, även om andra hundar och människor finns i närheten. Därför måste störningsträningen så småningom utvidgas och ett bra sätt är att träna på brukshundklubben i närheten av andra kurser/träningsgrupper. Men eftersom vi tränat in ett "aktivt liggande och sittande" och god kontakt redan tidigare bör det inte vara något större problem. |