Apportering och hopp-apport |
Hunden springer ut jättebra till apportbocken och tar den perfekt. Men när den kommer mot mig går det väldigt sakta och ibland ser det nästan ut som om den inte vågar komma in med föremålet. Det där är det inte ovanligt att förare som jobbar med inträning av apportering sorgligt meddelar. Det är heller inget ovanligt problem. I apporteringen har vi ju att göra med beteenden ur två så olika funktionskretsar som jakt och flock. Att jaktbeteendet utlöses när apportbocken kastas är inte så konstigt. Svårigheten ligger i att få hunden att koppla på flockbeteendet efter gripandet och komma tillbaka med apportbocken. Hundar som inte känner absolut trygghet tillsammans med sin förare "vågar" ibland inte komma med föremålet, antingen för att den vill behålla "bytet" själv eller för att den är rädd att ha tagit något som tillhör husse/matte. Här måste man alltså jobba med tryggheten och ledarskapet. Det sistnämnda ska förstås bygga på stor ömsesidig tillit och, som norrlänningen säger: "mycke tyck-om". Det ska vara roligt, det roligaste som finns, att komma till flockledaren, med eller utan apportbock. |  |
Gripa inga problem I lydnadsklasserna är det apportbockar antingen av trä eller lättmetall som hunden ska hämta. Apportering förekommer i ett stort antal moment om vi ser till samtliga fyra lydnadsklasser, allt från II:ans vanliga rakapportering till III:ans hoppapportering och elitklassens apportering med dirigering. Grunden för all apportering är dock den "vanliga" rakapporteringen vi lär in i lydnadsklass II. Övriga apporteringsmoment beskrivs i särskilda avsnitt. Att gripa föremål med munnen är inga problem för en hund. Det är ett medfött, naturligt beteende. Problemet kan vara att gripa tag i något som föraren anvisar och som hunden kan uppleva som förarens föremål, vilket det ju är. Vidare, om man har en apportglad/leklysten hund, kan det vara besvärligt att få apporten korrekt avlämnad i slutet av momentet. Tålamod Det är svårt att lära in en bra apportering och ofta får man beväpna sig med tålamod och utföra inlärningen i mycket små steg, där man slösar med beröm vid varje litet framsteg i utbildningen. Att just apportering kan vålla sådana problem är alltså att vi använder oss av ett par olika funktionskretsar i momentet: jaktlusten och flockinstinkten. När vi kastar ut apportbocken ska flockinstinkten vara så dominerande att hunden väntar till den får tillåtelse att ge sig iväg, då med jaktlusten påkopplad. När föremålet gripits ska flockinstinkten åter dominera över jaktlusten, och hunden kommer in till föraren med apportbocken. Det är bland annat därför det är så viktigt att träna delmomenten för sig. Metoderna att lära in en bra apportering varierar förstås en hel del. Vi väljer här att kika lite extra på följande: o Lekapportering o Tvångsapportering o Kombination lek/tvång - kravapportering Även apporteringen kan förstås delas in i detaljer och delmoment, som det är viktigt att träna in för sig innan man börjar koppla samman till det färdiga momentet. Jag föreslår följande delmoment: o Gripandet o Snabbhet ut o Snabbhet in o Fasthållande (inget tugg!) o Ingång till föraren o Losskommandot o Sättandet Regeltexterna finner du på annan plats på lydnadssidan. Lekapportering Att bara ägna sig åt den här metoden brukar sällan ge bra och bestående resultat. Men det går helt enkelt ut på att hela tiden låta hunden leka med apporten på olika sätt. Man kan dra upp ett intresse för apportbocken hos hunden genom att hålla den bakom ryggen och "stressa" upp hunden med glada tillmälen. Därefter kastar man iväg den och förhoppningsvis springer hunden efter för att ta föremålet. Om hunden griper apportbocken klämmer man i med ett tydligt apportkommando och försöker få den att komma till föraren med den. Tvångsapportering Den här metoden var vanlig förr och kan i sina mest obehagliga former inte rekommenderas. Den mildaste formen av tvångsapportering går ut på att föraren för isär hundens käkar samtidigt som han/hon säger apport (det blivande kommandot) och stoppar in apportbocken. Det kan behövas att man mycket lätt klämmer till käkarna så att hunden håller fast. Vid minsta tendens att släppa föremålet, eller ens att tugga, tillrättavisas hunden med ett kraftigt NEJ. Man får dock inte glömma att lika kraftigt berömma när den utför det beteende vi vill ha. När hunden blivit säker i att hålla apporten går man vidare genom att hålla den framför nosen på den och kommendera apport. Förhoppningsvis, om vi arbetat rätt, tar den då apporten och vi ger mycket beröm. Var dock observant på tugg och tendenser att släppa. Korrigera med ett nej. Anledningen till att vi inte kan tillåta hunden att tugga på apportbocken är momentets ursprung och syfte. Det handlar alltså om jakt och vi vill ju inte ha hundar som tuggat sönder ripan, haren, tjädern eller vad det nu kan vara! Nästa steg är att vi håller apporten ett stycke framför och nedanför hundens nog och går vidare som ovan. Vi förflyttar oss närmare och närmare marken. Till att börja med kan det bli nödvändigt att palla upp apportbocken med något. Men målet är förstås att hunden så småningom ska böja sig ned och plocka upp den från marken. När den kan detta lägger vi ut apportbocken ett stycke från hunden, exempelvis en meter. Undan för undan ökas avståndet på. Vid det färdiga momentet ska apportbocken kastas minst tio meter ut från föraren. Hur delmomenten och det färdiga momentet tränas behandlar vi längre ned, då vi kombinerar de två beskrivna metoderna. Först några rader om obehaglig tvångsapportering, då man arbetar med negativ förstärkning. Det går ut på att föraren ger en kraftig negativ förstärkning, till exempel nyp i örat eller något annat, som upphör direkt när hunden tar apporten. Jag avråder dock från den formen av inlärning i detta moment och alla andra moment! Kombinera tvång med lek Det bästa att tillämpa, har i alla fall jag funnit, är att använda sig av den mildaste formen av tvång då man lär hunden gripa apportbocken. Alltså försiktigt lirka in föremålet mellan hundens käkar och berömma enormt mycket när apportbocken hålls fast. Till att börja med leker man förstås bort eventuell avoghet hos hunden mot apportbocken enligt ovan. Från detta fortsätter man med att hålla apportbocken framför nosen på hunden och går vidare med själva gripandet som beskrivits under tvångsapportering. Ett omständligare och mer tidsödande sätt att jobba fram själva gripandet kan vara att helt enkelt vänta ut rätt beteende och när det kommer, berömma enormt mycket. Man håller helt sonika apporten framför hunden och när den gör minsta ansats (intentionshandlingen) att gripa den kommer berömmet och eventuellt också belöning i form av godis. För att under arbetet få fram ett bra gripande och hållande kan man ta apporten med ett loss, så snart hunden håller den på önskat sätt och omedelbart belöna med godis. Ett litet knep man kan använda sig av för att få ett säkert fasthållande är att pilla in en liten godisbit bakom apportbocken (på vissa hundar fungerar det även att lägga godiset framför). Hos de hundar detta fungerar får det till resultat att de håller apportbocken stilla och fast i rädsla att förlora godiset. När man sedan kommenderar loss, får den omedelbar belöning. Delmomenten Som antytts ovan ska delmomenten tränas för sig innan hela momentet sätts samman och kollas av. Så här kan du, i all korthet, gå tillväga. Gripandet - enligt de ovan skisserade inlärningsmodellerna. Snabbhet ut - håll hunden i halsbandet och "stressa upp" jaktlusten. När den inget hellre vill än att "jaga" apportbocken släpper du och berömmer om utgångsfarten är hög. Snabbhet in - sätt hunden, med apportbocken mellan käkarna, och promenera själv iväg. Kalla in. Om det behövs kan du förflytta dig springande från hunden. Fasthållande - enligt de ovan skisserade inlärningsmodellerna. Ingång till föraren - se till att de blir lika snygga som vid en vanlig inkallning. Träna dem från korta avstånd och strunta i losskommando. Öka på avståndet och kommendera fot (eventuellt också sitt) när hunden är ett par meter från dig. Losskommandot - kan tränas i samband med "gripande"-träningen. Belöna med godis. Byt apportbocken mot godis eller en leksak. Sättandet - gå fritt följ (eventuellt linförighet) med hunden och träna sättanden. Detta kan också användas för att göra hunden "vän" med apportbocken. Apportering med metallapport De ovan nämnda metoderna är förstås också tillämpliga när metallapporteringen kommer in i bilden i lydnadsklass III. Det problem du kan råka ut för här är att vissa veka hundar tycker metallapporten är skäligen äcklig. Erfaret lydnadsfolk börjar redan då valpen kommer till hemmet med att låta den, utan krav förstås, bekanta sig med metallapporten och andra metallföremål. Men har man inte gjort det och hunden tycker metallapporten är mycket obehaglig finns en del knep att ta till. Ett är att linda den del där hunden ska gripa apportbocken med något textilmaterial och efterhand byta ut det mot tunnare material. Man kan avsluta med maskeringstejp. Ett annat sätt, om hunden har stor jaktlust med gott gripande, är att fästa ett snöre i apportbocken och låta en träningskamrat dra i detta då hunden är nära apporten. Förhoppningsvis är det roligare att gripa ett "undflyende" byte. Ytterligare ett bra sätt är att använda sig av "mängdträning", förutsatt att hunden alls tar metallapporten. Vi tränar då minst två gånger om dagen, helst mer, med metallapporten. Men vi avbryter direkt när gripandet är snabbt och bra. Väntar en halvtimme och kör igen. Här tränar vi själva gripandet av metallapporten så mycket att obehaget "avtränas". Tålamod och ihärdighet leder till bra resultat! Hopp med apportering Apporteringarna blir svårare i de höga klasserna. I lydnadsklass III ska hunden hoppa över ett hinder och apportera ett av föraren utkastad träföremål. I lydnadsklass elit byts träapportbocken ut mot en av lättmetall. Dessutom kommer andra typer av apporteringar med i bilden: vittringsprov och apportering med dirigering. Dessa behandlas dock var för sig i särskilda avsnitt. Regeltexterna för de båda "hopp/apport"-momenten finner du på annan plats på lydnadssidan. Till de ovan nämnda delmomenten kan man när hoppet kommer med i bilden lägga till ytterligare en mängd sådana, exempelvis: o Hoppa med apportbocken (gör som i lydnadsklass I, men låt hunden ha apportbocken i munnen). o Sätt hunden på andra sidan hindret, med apportbocken i munnen och locka den att hoppa till dig. o Lekapportera, alltså kasta ut apporten över hindret och locka hunden att "jaga" rätt på den. Inga kommandon ännu. o Börja jobba med kommandon, alltså "hopp-apport" när du kastar ut apporten. o Kombinera med ovan nämnda delmoment. |