Jag är förälskad - igen!!!
Visst är förälskelsen en helt underbar känsla? Det tycker jag då den får mig att känna mig så otroligt levande och själva livet blir lätt att leva. Den ger mig en positiv kraft och energi, inget känns svårt, tungt eller omöjligt.
Va, säger säkert en del av er som läser detta, är hon förälskade nu igen! Nja, vill jag nog säga till mitt försvar, att så ofta är det nu inte samt att det alltid har gått några år mellan mina "förälskelseobjekt".
Nåja, hur som helst så kom inte denna förälskelse som en överraskning för mig, redan förra årets höst hade jag en liten aning om att jag kanske skulle hamna i det tillståndet. Men det var en tanke som jag inte riktigt ville kännas vid, just då. Så kom då våren och i mars-april började en välbekant känsla åter göra sig påmind i min kropp. Det sprittade både här och där för att sedan åter lägga sig till ro. Juni kom och då var det klippt! Då sprittade inga känslor försiktigt runt utan nu, nu slog den rot i mitt hjärta och grenade sedan ut sig i resten av kroppen. Utom till huvudet för där stretade fortfarande förnuftets tanke emot. Men den förde en rätt ojämn kamp i all sin ensamhet.Kanske att den hade lite hjälp av att min förälskelse och jag faktiskt inte hade träffats ännu. Det är rätt många mil mellan oss och som "lök på laxen" så bor Han inte ens i Sverige. Men inte har det hindrat oss då vi har varit flitiga användare av telefon och internet. Gissa om Telia har gjort, och fortfarande gör, en god förtjänst på oss?
Så i mitten av juli var det då äntligen dags! Äntligen skulle vi träffas.(Jag skulle även få möta resten av hans familj så jag var allt lite spänd). Själva resan tog 14,5 timmar men det var det värt. Känslan när jag äntligen fick se och ta i honom var underbar. När jag såg in i hans mörka ögon kände jag har glädje och värme spred sig i min kropp. Det finns säkert många av er som vet hur det känns och jag tycker det är en helt fantastisk upplevelse varje gång jag får uppleva denna livsbejakande känsla.
Allt för fort var helgen slut och det var dags för mig att påbörja den långa resan hem. Det gick lätt att åka för strax innan hade vi kommit överens om att han skulle flytta till Sverige. Så nu håller jag på att ställa i ordning för att på bästa sätt hälsa honom välkommen. Än dröjer det någon vecka men Han är väl värd all väntan. Nej, vi ska inte bli sambo, inte de närmsta åren i alla fall, utan han ska bo några mil från Halmstad strax innanför den småländska gränsen. Fast ett är säkert och det är att vi kommer att träffas så ofta vi bara kan och har möjlighet.
Så säkert har ni redan förstått att jag inte längre är förälskad utan KÄR!!!!
Jag vet att det finns en och annan som mer än gärna vill se en bild på Honom. Tryck här så stillas er nyfikenhet!